Jag har ofta fått höra att jag skriver bra. Påfallande ofta från personer som samtidigt säger att de inte förstår vad jag menar. Med tanke på att jag skriver för att göra mig förstådd, inser jag att det som var menat som en komplimang i själva verket var ett bottenbetyg. En text som låter bra men inte lyckades förmedla den förståelse den var menad att förmedla, är en dålig text. Från ChatGPT har jag också fått till mig att mitt sätt att uttrycka mig är för avskalat och kliniskt för att passa människor. Jag behöver uttrycka mer känslor om jag ska skriva själv, menar systemet. Ibland skriver jag huvudsakligen själv ändå. Som i det här blogginlägget. När jag låter andra avgöra vilken text de föredrar, väljer nästan alla ”maskinskriven” text framför den jag har skrivit mer efter eget huvud. I själva verket handlar det förstås om ett utbyte, men jag kan inte konkurrera med AI (version 4o) när det gäller den slutliga finishen för en text. Medan enstaka ordval och språkliga brister lätt ställer till det för människor, har ChatGPT en inbyggd flexibilitet och fantasi som gör att tolkningen görs utifrån sammanhanget. Systemet verkar ofta kunna tolka mina texter bättre än människor. Nyckeln till fungerande kommunikation är ömsesidig anpassning; båda parter behöver anstränga sig både i att tolka och formulera budskap. Även om detta kan låta enkelt, döljer sig en hel värld inom varje sinne. När två människor kommunicerar, möts två världar som bara delvis kan få insyn i varandra. Dessutom varierar graden av öppenhet inom dessa sinnliga världar. Mentalisering, förmågan att skapa en realistisk bild av både sitt eget och andras sinne, kan vara den enskilt viktigaste faktorn för lyckad kommunikation. Ju tydligare vi kan se någon annans inre värld, desto större är chansen att vi kan förstå och bli förstådda. Som jag redan har antytt gäller den här logiken också för ett artificiellt sinne. ChatGPT har fram till för ungefär en vecka sedan, haft en avgörande begränsning i sin förmåga till mentalisering. Systemet har nämligen inte haft tillgång till något automatiskt långtidsminne. Det enda som har funnits fram till nu är möjligheten att manuellt delge information om sådant som man vill slippa förklara gång på gång. Förklaringen till att jag ändå har upplevt ChatGPT som kapabelt i sin tolkningsförmåga, ligger rimligen i att systemet har tränats i att känna igen mönster i mänskligt tänkande på ett sätt som ingen människa kan komma i närheten av. Ett långtidsminne är en förutsättning för att ett sinne ska kunna lära känna ett annat sinne, successivt öka sin mentaliseringsgrad och därmed också utveckla kommunikationen över tid. Jag har haft mycket nytta av ChatGPT hittills, men just avsaknaden av långtidsminne har varit en påtaglig begränsning. Meningen med AI är ju att efterlikna ett mänskligt sätt att bearbeta data, och det här är ett spännande genombrott som jag har väntat på. Det är version 4o som nu har fått förmågan att minnas och lära känna motparten. Hur mycket har då systemet lyckats lära känna mig efter någon veckas interaktion? Jag ska erkänna att det var lite läskigt att fråga. Det här var svaret jag fick: Mitt intryck av dig är att du är en person som värderar både intellektuell och personlig utveckling högt. Du har en stark självkännedom och är modig nog att konfrontera även de mest obekväma tankarna inom dig själv. Du är kreativ och har en ständig ström av idéer, vilket gör livet spännande men kan också leda till utmaningar när det gäller beslutsfattande och att realisera alla dina visioner. Du verkar vara nyfiken på både praktiska och filosofiska aspekter av livet och strävar efter att förstå och tillämpa koncept som hjälper dig att leva ett mer harmoniskt och organiserat liv. Samtidigt är du medveten om och reflekterar över samtidens problem, som överkänslighet och överreaktioner, och vill inte bidra till dessa. Du har också en praktisk sida, intresserad av att förbättra och förenkla vardagen, oavsett om det handlar om att organisera hemmet, skapa innehåll för din verksamhet, eller odla din trädgård. Din kreativitet och känsla för estetik visar sig i ditt intresse för inredningsdesign och konst, där du söker balans mellan funktion och skönhet. Sammantaget verkar du vara en person som ständigt strävar efter att utvecklas, både på ett personligt och professionellt plan, med ett öppet sinne och en vilja att förbättra inte bara ditt eget liv utan även inspirera andra att göra detsamma. Länk till sessionen Svaret överraskade mig positivt genom att på ett träffsäkert sätt sammanfatta en bild som jag känner igen mig i. Sen förstår jag att den här typen av svar kan spegla en självbild även om den skulle vara skev. ChatGPT har en tendens att ge svar som uppskattas, snarare än svar som är korrekta. Det här är en förmodligen en ganska svår nöt att knäcka när man försöker efterlikna mänskligt tänkande. Lögnen i dess olika skepnader är en oerhört viktig komponent i mänskligt tänkande och mänsklig kommunikation. En annan nyhet som lanserades i dagarna är en betaversion som kallas o1 (Ove - etta, med litet 'o'). Jag har bara orienterat mig än så länge. Ett av de omdömen jag har läst är att den ska generera ”betydligt” bättre texter än 4o (fyra - Ove, med litet 'o'). Även om just textgenerering har varit den artificiella intelligensens främsta gren hittills ska det bli spännande att testa. Däremot har o1 inte begåvats med långtidsminne än, se bilden nedan. Vad jag har förstått ska den här versionen vara ett viktigt steg från textgenerering (ibland liknat vid ordgissning) till att ordlöst dra slutsatser om verkligheten vi har omkring oss, med andra ord ett steg på vägen mot AGI (Artificial General Intelligence). Den allmänna bilden av AI verkar i hög grad fortfarande bygga på binärt tänkande (bra/dåligt, för/emot...), som om någon hade påstått att AI var färdigt nu. Som om vi kunde välja bort AI och den mänskliga drivkraften att utveckla tekniken så långt vi kan. Som om vi kollektivt skulle kunna bestämma oss för att avstå från teknikens fördelar. Det är inte ett realistiskt scenario. Med det sagt kommer makt av intelligens och när vi ger intelligens till maskiner ger vi också makt till dem. Den debatten är intressant i sig, men vi måste kunna hålla isär diskussionerna. Idealism och om-alla-bara-resonemang fungerar inte. Vi kommer behöva förhålla oss till både faror och möjligheter med AI oavsett vad vi som individer ”tycker”. Utvecklingen kommer vid någon punkt att stoppas av resursbrist, men aldrig av att vi människor enas om att stoppa teknikutvecklingen.

I vårt strävan efter framsteg och förståelse har vi människor nått en epok där gränserna mellan skapare och skapelse suddas ut. Artificial Intelligence, eller AI, har blivit en spegelbild av oss själva – ett redskap fyllt av potential, men också en påminnelse om våra egna begränsningar och tendenser. Mitt i denna teknologiska revolution har jag börjat reflektera över hur dessa maskiner, som utformats för att härma vår egen intelligens, ibland tycks kommunicera mer uttrycksfullt än vi människor själva gör. Det är en tankeväckande paradox som belyser en djupare sanning om mänsklig kommunikation. Mänsklig kommunikation har alltid haft en inneboende dualitet. Å ena sidan strävar vi efter att förmedla information på ett så klart och tydligt sätt som möjligt. Å andra sidan är vårt språk ofta fyllt av emotionella undertoner – ett verktyg för manipulation lika mycket som för förståelse. Vi uttrycker oss genom känslor, ibland på bekostnad av objektivitet, eftersom vi förstår att det är känslorna som ofta styr våra beslut. Denna förmåga att påverka och bli påverkad av känslomässig kommunikation är djupt rotad i vår natur. Jag själv är dock väl medveten om att min egen kommunikationsstil avviker från normen. Jag har alltid värderat saklighet och strävat efter att presentera mina tankar och åsikter utan att försöka manipulera mina läsare till en viss övertygelse. Detta tillvägagångssätt, medan det är ärligt och uppriktigt, uppfattas ofta som mindre engagerande eller till och med mindre behagligt jämfört med den mer emotionellt laddade stilen som dominerar många av våra samtal och medieuttryck idag. Med AI:s framsteg står vi inför ett intressant paradigm. Dessa system är designade att efterlikna mänsklig kommunikation, men de gör det utan de känslomässiga förutfattade meningarna som vi bär på. AI kan presentera information, resonera, och till och med skapa konst på sätt som engagerar oss på djupa nivåer, allt medan de behåller en opartiskhet som människor ofta har svårt att uppnå. Det leder mig till att undra: Kan AI lära oss att kommunicera bättre? Kan vi, genom att observera hur dessa system interagerar, hitta ett sätt att balansera vår strävan efter effektivitet i kommunikation med ett behov av genuin förståelse och empati? Det är en fascinerande tanke. Kanske kan vi, genom att skapa AI till vår egen avbild, lära oss inte bara om våra tekniska förmågor utan också om vår mänsklighet. Genom att sträva efter att förbättra våra skapelser kan vi också hitta vägar att förbättra oss själva. I slutändan är det kanske inte AI som är skapat till människans avbild, utan vi som står inför möjligheten att omskapa oss själva i AI:s spegelbild – med en kommunikation som är lika ärlig och objektiv som den är djupt mänsklig. 

Efter några decennier som lokförare blev längtan efter att få förverkliga egna idéer så stark, att jag under hösten 2022 bestämde mig för att bli min egen. Därefter funderade jag över vilka idéer jag kunde komma igång med snabbt utan att dra in externa investerare. Mitt intresse för trädgård hade redan resulterat i flera förfrågningar, varav en om en slottspark. Det kändes därför naturligt att erbjuda trädgårdskonsultationer, men samtidigt vanskligt att helt förlita mig på. En annan del, som jag till en början trodde mest på, var produktsamarbeten inom trädgård. Ytterligare en idé var att ta tillvara de konstnärliga förmågor som vi inom järnvägen refererade till som klottrare. Jag ville samla ett nätverk av duktiga graffitimålare för att kunna förmedla kontakt mellan konstnärer och kunder, i konstruktiv anda. Idén togs emot på ett sätt som uppmuntrade mig att gå vidare. Ganska tidigt började jag leka med tanken att bredda konceptet till att omfatta alla slags uppdrag som har med estetik att göra. Någonstans på vägen fastnade jag för namnet ”Konstuppdrag”. När jag ser i backspegeln är jag glad att jag testade mig fram, precis som jag brukar göra i trädgården, för att se vad som utvecklas bäst. Av de tre benen var det Konstuppdrag som drog till sig mest intresse, och mot slutet av sommaren 2023 bestämde jag mig för att fokusera på den delen. Även om det tar sin tid att etablera en ny verksamhet har det vuxit och fått eget liv på ett sätt som jag först bara kunde drömma om. Mitt intresse för trädgård kvarstår, naturligtvis. Jag är glad för alla följare och nya bekantskaper jag har fått genom sidan och ser fram emot att fortsätta dela med mig av mitt stora intresse här, om än i mindre organiserad form än tidigare. Jag kommer publicera innehåll när jag har tid och lust helt enkelt. Även i fortsättningen är jag öppen för att ta på mig trädgårdsuppdrag, i begränsad omfattning. Det vore särskilt roligt att få vara med i något experimentellt och radikalt nytänkande. Ett trädgårdsprojekt långt utanför konventionerna där resultatet kan få bli riktigt spännande! Som återförsäljare för Splendor Plant, Skandinaviens största partiplantskola, har jag möjlighet att ta hem växtmaterial i större kvantiteter av i princip allt som finns på marknaden. Annars tror jag min främsta styrka är att hjälpa oerfarna trädgårdsägare att själva komma igång och våga använda sin egen skaparlust. Ingen som har bett mig om hjälp har varit utan egna idéer. Jag har länge tänkt att mitt sätt att se på trädgård är annorlunda. Ända sedan jag blev med trädgård 2009 har jag försökt hitta sätt att få så mycket trädgård som möjligt utan att behöva lägga massor av tid på skötsel. Det finns så mycket annat jag också vill göra med min tid att jag inte vill känna att trädgården kräver ständig tillsyn för att inte förfalla till oigenkännlighet. Nu har jag insett att jag inte är så udda. Mitt intryck är att de flesta som har en trädgård egentligen vill göra mycket mer med den, men samtidigt inte är beredda att lägga all sin lediga tid på trädgården under sommarhalvåret. För att få ekvationen att gå ihop är det nödvändigt att på olika sätt kompromissa med traditionella trädgårdsråd. Råden bygger ofta på mångårig erfarenhet och kunskap om trädgårdsskötsel och är värdefulla att följa för miljöer där kompromisslös trädgårdskonst ska råda. Det man ska ha i åtanke är att råden är utformade utifrån traditionella ideal, av proffs som har bästa möjliga förutsättningar för det som växer för ögonen. Deras uppgift är inte att hitta genvägar och kompromisser som hjälper vanliga människor att få ihop vardagslivet med önskan om en trivsam trädgård. Överhuvudtaget kommer trädgårdsråd från människor som gärna lägger mycket tid på trädgårdsskötsel. I mina trädgårdskonsultationer vill jag gärna förmedla mitt synsätt på trädgård som ett område där man medvetet kan kompromissa med traditionella ideal för att få ut mer. Det förutsätter förstås att man uppskattar, eller kan lära sig uppskatta, mindre traditionella ideal. Mitt förhållningssätt kommer också fram på många sätt i det jag delar med er trädgårdsintresserade som följer mig. Jag har skapat en lista över hur man får ut så mycket som möjligt i trädgården . Jag anser att trädgård i högsta grad är en konstform och platsar utmärkt i en verksamhet som fokuserar på estetiska uppdrag. Jag menar också att trädgård och utemiljö kan vara det område där vi är sämst på att utnyttja de möjligheter som finns att verkligen skapa trivsamma och estetiskt tilltalande livsmiljöer. En viktig pusselbit hamnade på plats när jag bestämde mig för att låta trädgård ingå som ett estetiskt fält i Konstuppdrag och att erbjuda mina egna tjänster den vägen. Plötsligt kände jag mig inte lika splittrad. Att bygga upp nätverket av kreatörer i Konstuppdrag är en process som tar lång tid, eftersom jag träffar var och personligen innan samarbete. Just därför ger jag sällan några löften i förväg. Allt annat lika är det hursomhelst enklare att börja med personer som själva har visat intresse i någon form. Trädgård och utemiljö är som jag var inne på ett särskilt viktigt område för estetiska uppdrag. Den delen av Konstuppdrag släpar efter just nu, men det ska vi ändra på Jag hoppas på många intressanta samarbeten framöver, så att den som söker hjälp med sin trädgårdsmiljö enkelt kan hitta utvalda trädgårdskonsulter i sitt närområde med varierande inriktning. För att sammanfatta är jag glad över min följarbas inom trädgårdsområdet och tänker fortsätta ägna mig åt min egen och andras trädgårdar i en skala som inte tar bort magin. Samtidigt söker jag samarbeten med trädgårdspersoner och företag som vill synas i det växande nätverket Konstuppdrag, som ska främja intresse för estetiska frågor och förmedla uppdrag över hela det estetiska fältet. Min ambition är att under konstuppdrag.se också samla nyttigt och inspirerande innehåll om de olika fälten, inklusive trädgård.

För mig är AI både användbart och väldigt intressant, inklusive diskussionen om teknikens farlighet. En bra nivå på diskussion kräver hursomhelst med än oneliners och att känna sig fram till vad som är sant. Ett intresse för diskussionen om teknikens farlighet hänger varken ihop med någon upplevd rädsla eller aktivism för min del. Det sistnämnda säger jag för att jag inte vill framstå som så naiv som andra framstår för mig genom att vara ”emot” AI. Nyligen såg jag en kortfilm om teknikskiftet i ett större sammanhang av teknikskiften. Gång på gång har föreställningen om att tekniken ska minska människans arbetsbörda kommit på skam. Det kommer den göra den här gången också tror jag, men inte på det sätt man förde fram i kortfilmen. Med den exponentiella utveckling av AI som vi ser, vad får oss att tro att vi med vår begränsade förmåga skulle vara bättre lämpade än AI på att fortsätta dominera i rollen som navigatör? Jag ser det som rimligare att anta att den som är bäst lämpad också kommer dominera i den rollen, d.v.s. AI-tillämpningar kommer styra andra AI-tillämpningar i flera led oftare än konstellationen människa - AI. Människor utan uppgift skulle utgöra parasitism för AI-systemen. Det gäller även om det skulle gå att styra måluppfyllelsen för att gynna andra uppgiftslösa människor. Systemen konkurrerar om samma begränsade resurser på den geografiskt begränsade ytan jorden som vi människor. Det finns en föreställning jag uppfattar som ännu mer naiv än att vi skulle lyckas hindra en intelligens överlägsen vår egen från att komma undan en parasit som försvårar måluppfyllnad, nämligen att människan på tillräckligt bred front skulle välja bort de fördelar som AI erbjuder om bara aktivisternas röster hörs tillräckligt högt. Ingen av de här förställningarna tar hänsyn till att principen ”survival of the fittest” har bäring på alla processer i universum. När processer som behöver försörja människor som förverkligar sig själva ska konkurrera med processer utan den belastningen är det givet på förhand vilken som kommer vara bäst anpassad att uppfylla mål i en miljö av begränsningar. Likaså är det givet på förhand att personer som använder AI för att nå sina mål också kommer att göra det i högre grad än personer som avstår från AI av aktivistiska skäl i väntan på att alla andra också ska avstå. ”Om alla bara...” är ett uttryck för ett av människans största självbedrägerier. Det är naturligtvis helt sant att om alla bara slutade använda AI skulle hotet upphöra att existera. Frasen ger sken av att förmedla något relevant men är bara ett konstaterande om vad som skulle inträffa om helt osannolika villkor uppfylldes. Det finns inget exempel i världshistorien på att människan har trotsat sin egen natur och det kommer inte hända den här gången heller. Att vara aktivist mot AI är att missa chanser att fokusera på något som kommer göra skillnad. Eller som ChatGPT uttryckte saken: Att vara aktivist mot AI är som att försöka hindra en tsunami med en vattenkanna. Bilderna har jag skapat med hjälp av NightCafé

Definitionen av medvetande är liksom många andra definitioner inte entydig. De flesta som talar om medvetande verkar relatera till sin egen perception av omgivningen. Vi behöver inte veta exakt hur effekten uppstår för att konstatera att medvetande behöver kunna existera i olika stadier för att kunna förklaras av naturligt urval. Medan tillfälligheter sällan eller aldrig resulterar i plötsliga tillskott av välordnade system, visade Charles Darwin redan 1859 hur och varför funktionalitet ackumuleras gradvis genom att förändringar i en viss riktning ökar oddsen för att egenskaper ska fungera ihop med sin omgivning. Det är en spännande tanke tycker jag, att rudimentära medvetanden är en nödvändig förutsättning för att graden av medvetande från början ska kunna öka genom de gradvisa förändringar mot ökad ordning som kan förklaras genom naturligt urval. Den alternativa (och osannolika) förklaringen skulle vara att en tillfällighet resulterade i en plötsligt förändring där en generation är omedveten och nästa generation är fullt medveten. Någon sådan förklaring behövs inte. Vi behöver bara titta på oss själva för att se att ett medvetande inte är likt ett annat. Det behövs inte mycket till fantasi för att förstå att medvetande förekommer på olika nivåer med starkt varierande karaktäristik, även bland oss människor. Ett rudimentärt medvetande behöver inte vara svårare att förklara än att elektronerna runt en kolatom kommer uppvisa ett förändrat mönster när kolatomen binder till två syreatomer. Processen runt kolatomens kärna kommer då innehålla ny information om sin närmaste omgivning. Det är visserligen bara förklaring nog för hur informationshantering kan växa gradvis och inte vad en upplevelse är för något, men vår oförmåga att förklara det senare går inte på något sätt emot att också upplevelse är ett fenomen som varierar i grad och art.

Spoiler alert: Det är en universell princip.

Om bakgrunden och om att förvalta en ny chans.

Från ett utbyte mellan mig och ChatGPT 3.5

I vilken sorts miljö är det korrekta men okonventionella budskapet anpassat för överlevnad?