Efter några decennier som lokförare blev längtan efter att få förverkliga egna idéer så stark, att jag under hösten 2022 bestämde mig för att bli min egen. Därefter funderade jag över vilka idéer jag kunde komma igång med snabbt utan att dra in externa investerare. Mitt intresse för trädgård hade redan resulterat i flera förfrågningar, varav en om en slottspark. Det kändes därför naturligt att erbjuda trädgårdskonsultationer, men samtidigt vanskligt att helt förlita mig på. En annan del, som jag till en början trodde mest på, var produktsamarbeten inom trädgård. Ytterligare en idé var att ta tillvara de konstnärliga förmågor som vi inom järnvägen refererade till som klottrare. Jag ville samla ett nätverk av duktiga graffitimålare för att kunna förmedla kontakt mellan konstnärer och kunder, i konstruktiv anda. Idén togs emot på ett sätt som uppmuntrade mig att gå vidare. Ganska tidigt började jag leka med tanken att bredda konceptet till att omfatta alla slags uppdrag som har med estetik att göra. Någonstans på vägen fastnade jag för namnet ”Konstuppdrag”. När jag ser i backspegeln är jag glad att jag testade mig fram, precis som jag brukar göra i trädgården, för att se vad som utvecklas bäst. Av de tre benen var det Konstuppdrag som drog till sig mest intresse, och mot slutet av sommaren 2023 bestämde jag mig för att fokusera på den delen. Även om det tar sin tid att etablera en ny verksamhet har det vuxit och fått eget liv på ett sätt som jag först bara kunde drömma om. Mitt intresse för trädgård kvarstår, naturligtvis. Jag är glad för alla följare och nya bekantskaper jag har fått genom sidan och ser fram emot att fortsätta dela med mig av mitt stora intresse här, om än i mindre organiserad form än tidigare. Jag kommer publicera innehåll när jag har tid och lust helt enkelt. Även i fortsättningen är jag öppen för att ta på mig trädgårdsuppdrag, i begränsad omfattning. Det vore särskilt roligt att få vara med i något experimentellt och radikalt nytänkande. Ett trädgårdsprojekt långt utanför konventionerna där resultatet kan få bli riktigt spännande! Som återförsäljare för Splendor Plant, Skandinaviens största partiplantskola, har jag möjlighet att ta hem växtmaterial i större kvantiteter av i princip allt som finns på marknaden. Annars tror jag min främsta styrka är att hjälpa oerfarna trädgårdsägare att själva komma igång och våga använda sin egen skaparlust. Ingen som har bett mig om hjälp har varit utan egna idéer. Jag har länge tänkt att mitt sätt att se på trädgård är annorlunda. Ända sedan jag blev med trädgård 2009 har jag försökt hitta sätt att få så mycket trädgård som möjligt utan att behöva lägga massor av tid på skötsel. Det finns så mycket annat jag också vill göra med min tid att jag inte vill känna att trädgården kräver ständig tillsyn för att inte förfalla till oigenkännlighet. Nu har jag insett att jag inte är så udda. Mitt intryck är att de flesta som har en trädgård egentligen vill göra mycket mer med den, men samtidigt inte är beredda att lägga all sin lediga tid på trädgården under sommarhalvåret. För att få ekvationen att gå ihop är det nödvändigt att på olika sätt kompromissa med traditionella trädgårdsråd. Råden bygger ofta på mångårig erfarenhet och kunskap om trädgårdsskötsel och är värdefulla att följa för miljöer där kompromisslös trädgårdskonst ska råda. Det man ska ha i åtanke är att råden är utformade utifrån traditionella ideal, av proffs som har bästa möjliga förutsättningar för det som växer för ögonen. Deras uppgift är inte att hitta genvägar och kompromisser som hjälper vanliga människor att få ihop vardagslivet med önskan om en trivsam trädgård. Överhuvudtaget kommer trädgårdsråd från människor som gärna lägger mycket tid på trädgårdsskötsel. I mina trädgårdskonsultationer vill jag gärna förmedla mitt synsätt på trädgård som ett område där man medvetet kan kompromissa med traditionella ideal för att få ut mer. Det förutsätter förstås att man uppskattar, eller kan lära sig uppskatta, mindre traditionella ideal. Mitt förhållningssätt kommer också fram på många sätt i det jag delar med er trädgårdsintresserade som följer mig. Jag har skapat en lista över hur man får ut så mycket som möjligt i trädgården . Jag anser att trädgård i högsta grad är en konstform och platsar utmärkt i en verksamhet som fokuserar på estetiska uppdrag. Jag menar också att trädgård och utemiljö kan vara det område där vi är sämst på att utnyttja de möjligheter som finns att verkligen skapa trivsamma och estetiskt tilltalande livsmiljöer. En viktig pusselbit hamnade på plats när jag bestämde mig för att låta trädgård ingå som ett estetiskt fält i Konstuppdrag och att erbjuda mina egna tjänster den vägen. Plötsligt kände jag mig inte lika splittrad. Att bygga upp nätverket av kreatörer i Konstuppdrag är en process som tar lång tid, eftersom jag träffar var och personligen innan samarbete. Just därför ger jag sällan några löften i förväg. Allt annat lika är det hursomhelst enklare att börja med personer som själva har visat intresse i någon form. Trädgård och utemiljö är som jag var inne på ett särskilt viktigt område för estetiska uppdrag. Den delen av Konstuppdrag släpar efter just nu, men det ska vi ändra på Jag hoppas på många intressanta samarbeten framöver, så att den som söker hjälp med sin trädgårdsmiljö enkelt kan hitta utvalda trädgårdskonsulter i sitt närområde med varierande inriktning. För att sammanfatta är jag glad över min följarbas inom trädgårdsområdet och tänker fortsätta ägna mig åt min egen och andras trädgårdar i en skala som inte tar bort magin. Samtidigt söker jag samarbeten med trädgårdspersoner och företag som vill synas i det växande nätverket Konstuppdrag, som ska främja intresse för estetiska frågor och förmedla uppdrag över hela det estetiska fältet. Min ambition är att under konstuppdrag.se också samla nyttigt och inspirerande innehåll om de olika fälten, inklusive trädgård.

För mig är AI både användbart och väldigt intressant, inklusive diskussionen om teknikens farlighet. En bra nivå på diskussion kräver hursomhelst med än oneliners och att känna sig fram till vad som är sant. Ett intresse för diskussionen om teknikens farlighet hänger varken ihop med någon upplevd rädsla eller aktivism för min del. Det sistnämnda säger jag för att jag inte vill framstå som så naiv som andra framstår för mig genom att vara ”emot” AI. Nyligen såg jag en kortfilm om teknikskiftet i ett större sammanhang av teknikskiften. Gång på gång har föreställningen om att tekniken ska minska människans arbetsbörda kommit på skam. Det kommer den göra den här gången också tror jag, men inte på det sätt man förde fram i kortfilmen. Med den exponentiella utveckling av AI som vi ser, vad får oss att tro att vi med vår begränsade förmåga skulle vara bättre lämpade än AI på att fortsätta dominera i rollen som navigatör? Jag ser det som rimligare att anta att den som är bäst lämpad också kommer dominera i den rollen, d.v.s. AI-tillämpningar kommer styra andra AI-tillämpningar i flera led oftare än konstellationen människa - AI. Människor utan uppgift skulle utgöra parasitism för AI-systemen. Det gäller även om det skulle gå att styra måluppfyllelsen för att gynna andra uppgiftslösa människor. Systemen konkurrerar om samma begränsade resurser på den geografiskt begränsade ytan jorden som vi människor. Det finns en föreställning jag uppfattar som ännu mer naiv än att vi skulle lyckas hindra en intelligens överlägsen vår egen från att komma undan en parasit som försvårar måluppfyllnad, nämligen att människan på tillräckligt bred front skulle välja bort de fördelar som AI erbjuder om bara aktivisternas röster hörs tillräckligt högt. Ingen av de här förställningarna tar hänsyn till att principen ”survival of the fittest” har bäring på alla processer i universum. När processer som behöver försörja människor som förverkligar sig själva ska konkurrera med processer utan den belastningen är det givet på förhand vilken som kommer vara bäst anpassad att uppfylla mål i en miljö av begränsningar. Likaså är det givet på förhand att personer som använder AI för att nå sina mål också kommer att göra det i högre grad än personer som avstår från AI av aktivistiska skäl i väntan på att alla andra också ska avstå. ”Om alla bara...” är ett uttryck för ett av människans största självbedrägerier. Det är naturligtvis helt sant att om alla bara slutade använda AI skulle hotet upphöra att existera. Frasen ger sken av att förmedla något relevant men är bara ett konstaterande om vad som skulle inträffa om helt osannolika villkor uppfylldes. Det finns inget exempel i världshistorien på att människan har trotsat sin egen natur och det kommer inte hända den här gången heller. Att vara aktivist mot AI är att missa chanser att fokusera på något som kommer göra skillnad. Eller som ChatGPT uttryckte saken: Att vara aktivist mot AI är som att försöka hindra en tsunami med en vattenkanna. Bilderna har jag skapat med hjälp av NightCafé