Den uppmaningen riktade löjtnanten från Åtvidaberg till oss som 1995 skulle göra vår värnplikt i den numera nedlagda luftbevakningsanläggningen ”Rockan” i Hannäs. En satsning på det förenklade trafikledningssystemet radioblock hade precis gjorts för att avvärja det mest akuta hotet om nedläggning. Några extra resor om dagen skulle åtminstone öka chanserna att hålla tågen rullande ytterligare en tid. Att med befintlig linjedragning som grund skapa en nutida och attraktiv kollektivtrafik var inte aktuellt.
28 år senare har inga initiativ slagit igenom för att skapa attraktiv kollektivtrafik för Västervik, Gamleby, Överum och Åtvidaberg. Jag utelämnar Falerum som till skillnad från de andra orterna bara har några hundra invånare. Järnvägen blir attraktiv som alternativ till bil och buss först när den används för att knyta ihop större befolkningscentra genom korta restider och frekventa avgångar. Så länge inte järnvägens unika fördelar utnyttjas kommer den med rätta vara ifrågasatt.
Efter många års allvarliga problem med kvaliteten i tågtrafiken (läs brist på fungerande fordon) beslutade KLT 2019 att minska antalet fordon som behöver vara i trafik samtidigt (omlopp) på Tjustbanan från tre till två. Antalet avgångar med tåg förblev detsamma, men istället för att köra tätare tågavgångar morgon och eftermiddag när de flesta reser gick man över till en mer regelbunden turtäthet som i stort sett innebar en avgång varannan timme från morgon till kväll. Under pendlingstider kompletterades tågavgångarna med reguljära bussavgångar. Det totala antalet avgångar ökade alltså. Det jag minns och kommer fokusera på här är hur förändringen motiverades och hur väl motiveringen stämde överens med vad som faktiskt hände.
Man påstod att förändringen skulle medföra färre inställda avgångar när det inte längre behövdes lika många vagnar i trafik samtidigt. Det skulle naturligtvis vara sant om det totala antalet fungerande fordon förblev konstant. Motiveringen indikerar en oförståelse inför vad jag menar är det verkliga grunden till problemen: Den mänskliga faktorn, eller närmare bestämt ett dysfunktionellt beslutsfattande. Det jag tänkte då var att antalet inställda avgångar kommer bli minst lika stort efter förändringen. Utan tillgång till statistiken kan jag inte vara helt säker, men jag tror inte någon kommer protestera när jag påstår att jag fick rätt. Det blev inte bättre. Det blev ännu värre.
Jag tror starkt på Hanlon's razor: ”Never attribute to malice that which is adequately explained by stupidity.”
Ändå blev jag nyfiken på vad ChatGPT hade att säga om ett eventuellt smygnedläggningsmotiv:
”Jag kan inte uttala mig om de faktiska motiv och avsikter som KLT (Kalmar Länstrafik) hade med att införa tågbussar mellan Linköping och Västervik, men enligt deras officiella uttalanden var syftet med pilotprojektet att förbättra och modernisera kollektivtrafiken på sträckan, och tågbussar sågs som en mer flexibel och anpassningsbar lösning jämfört med traditionella tågförbindelser.”
Tyvärr räknar jag med att få rätt även om de
Förändringar i tågtrafiken på Tjustbanan som nu ska ske. Det är därför jag refererar till dem som nedläggningen av banan. Jag uppfattar informationen från KLT som försåtlig, med mångtydighet och inbyggda motsägelser. Man skriver ”Minskat antal tågavgångar ska minska belastningen på järnvägen till dess att Trafikverket rustat upp banan.” Vilken upprustning? Den har jag inte hört talas om. Varför nämner man först högre bränslepriser och en ekonomi som inte går ihop? Kom man på att 16 avgångar om dagen gav för stor belastning på spåret samtidigt som bränslepriserna blev för höga? Varför skriver man att ”vissa” avgångar ska ställas in när man menar majoriteten? Det kan inte hjälpas att det för mig ser ut som ett manipulativt sätt att slippa stå i centrum för en kritikstorm.
Var och en som lärde sig något av den förra förändringen inser att scenariot där det inte kommer finnas något fungerande fordon för det kvarvarande omloppet är en riktig lågoddsare. När det som orsakar problemen i en verksamhet är beslutsfattandet självt, upphör inte problemen bara för att basverksamheten minskas. Problemen uppkommer i all verksamhet som omfattas av de dysfunktionella besluten. Mitt tips är att trafiken på systerbanan Stångådalsbanan kommer uppvisa betydligt mer av symptomen när möjligheterna att flytta problemen till Tjustbanan begränsas. Det tydligaste symptomet stavas ersättningsbuss.
Ha i åtanke att trafiken på ”Sveriges värsta tågsträcka” (Expressen) styrs av politiker och myndigheter i ett komplicerat samarbete med privata företag där lejonparten av personalstyrkan följer med mellan de privata utförare som för tillfället driver trafik och underhåll. Det som kan se ut som stora förändringar från utsidan är mest av det formella slaget. När man arbetar i verksamheten möter man en kultur man måste förhålla sig till oavsett vad man tycker om den. Man blir oundvikligen en del av den oavsett om man på marginalen påverkar den i positiv eller negativ riktning. Kulturen formas av de dåliga förutsättningarna, samtidigt som kulturen i sin tur cementerar dessa. Det blir en ond cirkel. Även resenärer och allmänhet fungerar som bärare av kulturen. Låga förväntningar bidrar till att ingen avgörande förändring sker. Det finns positiva sidor av kulturen men samtidigt är det en kultur präglad av uppgivenhet. Alternativen för den enskilda individen i verksamheten skulle jag beskriva på det här sättet:
Många gånger har jag beskrivit kulturen som att den normaliserar det absurda. Lite slarvigt uttryck är normaliserandet en överlevnadsstrategi. En gång runt 2010 fick jag förklara mig inför en präst på plattformen varför jag och min kollega hade sett glada ut, trots att tågavgången hade blivit inställd. Jag förklarade att det var vår vardag och att vi måste kunna få vara glada på jobbet trots att trafiken dras med stora problem. Hon förstod mig och verkade släppa den känsla av provokation som hon nyss hade känt när hon märkte att vi inte mådde dåligt. Sinnesrobönen var säkert välkänd för henne. Utan att vara troende har den inspirerat mig starkt. Ironiskt nog kan man nog säga att det var därför hon blev provocerad.
När en okänd person försökte göra parodi på verksamheten genom ett anonymt Twitterkonto för ett antal år sedan (det var jättekul!) konstaterade vi att det måste vara någon utan insyn i verksamheten eftersom verkligheten ofta är ännu mer skruvad.
Själv har jag varit anställd som förare på de bolag som har ansvarat för trafiken på sträckan från 2000-12-01 till i måndags 2023-04-03, med undantag för en kortare period på TGOJ.
Grafisk profil och webb producerade med hjälp av Looka Läs mer
© Tom Lönnevik Integritet